Au Pair i San Jose, CA

Idag är dagen då jag är halvvägs. Halvvägs genom mitt år som au pair. Halvvägs hem. Och så mycket har hänt både runt omkring mig och med mig. Att vara här har fått mig att inse så många saker. 

 

När jag åkte hit så hade jag inställningen att allting skulle vara fantastiskt och att jag aldrig skulle längta hem. Även fast mycket är fantastiskt så betyder det inte att allt är det. Det kan vara väldigt svårt ibland bo med människor som man inte är van vid. Att alltid bo på sitt jobb. Men de sakerna som man får igen är så värt det. Jag har två barn här som jag älskar av hela mitt hjärta och de älskar mig lika mycket tillbaka. Jag har två föräldrar som värnar om mig som att jag var deras. Det är så märkligt att en familj som inte har känt tills för 6 månader sedan nu är min familj, mitt hem. 

 

Hemlängtan har varit svårare vissa stunder än vad jag trodde att den skulle vara. Speciellt nu över julen. Men det är okej att längta hem, och jag är ju snart där. 

 

En annan sak som jag har insett är hur mycket jag har förändrats. Jag har aldrig varit den som har pratat med folk och varit översocial. Här måste jag däremot vara det. Och om jag ska vara ärlig så går det bättre och bättre för varje gång. T.ex. så jag gick till en julfest i kyrkan utan att ha bestämt med någon som jag kände där. 

Är också mer mogen, självsäker och independent. 

 

Men även fast mycket har hänt så är det fortfarande 6 månader kvar + min resemånad! Så vi ses om 7 månader!